thisisaboutzandra

Jaha då har jag kommit hem efter kursen sustainable tourism. Vi 4 hamnade visst i en klass. En klass som går tredje året och läser helt program. Dvs är vi de enda utbytesstudenterna i den kursen och det var väl inte riktigt vad jag hade hoppats på. det gör det hela mycket svårare eftersom alla de kan Engelska flytande!
Är ju inte som i klassen i Halmstad iaf, här pratar alla hela tiden och kommer med åsikter och frågor. Vi satt där knöpp tysta kan man väl säga. jag öppnade munnen en gång och det ångrar jag redan när jag tänker på hur dum jag måste låtit med mitt uttal. Klasskamraterna verkar väl okej iaf, va några som va trevliga, log och hälsade osv. Hoppas verkligen inte att jag kommer vara såhär rädd och nervös hädanefter för då vet jag inte om jag pallar detta.

Jag måste göra ett erkännande.
Det kanske låter som att vi har det jätte kul och jätte bra. Det kanske låter som att jag trivs och älskar london. Vi har det bra, vi har kul, jag älskar london och jag trivs. Men nu räcker det liksom? vill hem! saknar sverige och alla hemma. Idag har jag kämpat för att hålla in tårarna när musiken på radion sjunger " i miss u sooo och blaaablaablaa" . 3 månader känns jätte mycket. det är inte så att jag har hemlängtan nu... det är tanken på hur länge det är tills jag får åka hem som gör ont.. förra måndagen i skolan sade det att det är väldigt vanligt att utbytesstudenterna får hemlängtan, mår psykiskt dåligt och går in i djupa depressioner... Jag känner att jag har kommit en bit på vägen.

Jag får helt enkelt fortsätta kämpa och hoppas på att jag klarar dessa kurserna. annars är det ju lika med döden ungefär, för då måste jag ju gå om hela tredje året... och det tänker jag INTE göra.

Btw, besök hade inte skadat. ju fler som kommer och hälsar på desto snabbare går tiden och ju mindre ensam känner man sig! Längtar till Onsdag, Marielle Jennie Ida <3

Nä, nu ska jag sätta mig och googla på allt som vi gick igenom på föreläsningen idag så jag får bättre koll.

Keep in touch